Då önskar jag att jag aldrig öppnat mitt hjärta...

Den ständiga inre oron för att allting ska gå bra tär på en ibland.Man ska klara av så mycket saker i livet och det förväntas att man ska göra det.Mitt vanliga liv som förvisso är under stor förändring just nu har sällan oroat mig,och gör det egentligen inte nu heller.Jag klarar mig alltid för att jag är envis och har jag bestämt mig för nåt så är det så.
Jag har alltid känt mig trygg i min roll som mamma och jag har levt det livet precis som jag önskat.Jag har inte alltid varit världens bästa mamma kanske,men jag har,och jag gör alltid så gott jag kan i alla lägen.
Ibland lyckas man och ibland lyckas man inte alls.
 
 
Oron för Bristols framtid är starkare.Den som vi inte kan göra så mycket åt om det vill sig illa.Att Eddie försvinner eller att vi helt enkelt inte längre kan göra det arbetet som krävs av oss.Att få leva med känslan att vi var tvungna att överge dem.
Den tanken kan ibland göra mig galen.
Då önskar jag att det här aldrig hänt...att jag aldrig åkt till Uganda överhuvudtaget den där första gången och absolut inte den andra.Att jag aldrig tillåtit mig att öppna mitt hjärta så fullständigt för nåt som var så okänt för mig.Men jag gjorde det.Och jag kan aldrig göra det ogjort.Det spelar ingen roll hur mycket jag känner eller vad jag känner för man styr aldrig över det.Jag vet bara att jag måste göra vad jag kan för dem,alltid.
 
 
 
                                                                                    Anna
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Uffe

Om så det värsta hände så skulle ingenting varit förgäves. Det du/ni gjort, gett och fått i arbetet med Eddie och barnen på Bristol Academy, det stöd du/ni varit, all den kärlek och tacksamhet du/ni känt och delat är liksom grejen. Tänk på det istället för att oroa dig tycker jag. :)

Glad Påsk!

Svar: Allt det där vet jag och känner jag också,nästan alltid.Men ibland kan man inte låta bli att oroa sig fastän man vet att det inte hjälper ett endaste dugg....
Kram och Glad Påsk du med! Kram A
Jennie och Anna

2015-04-04 @ 19:20:56
Postat av: Ewa J Sundberg

Anna, inget, INGET är någonsin förgäves och du och dina vänner har redan gjort sååå mycket för alla dessa barn, Eddie och de övriga vuxna! De kommer alltid att minnas er och har fått en glimt av ett bättre liv genom er. Ha tillit till flödet and keep calm <3

Svar: Man vet att ingenting är ogjort och att allt är bättre än att inte göra nåt alls,men ibland är det ändå svårt att inte tänka på det andra sättet.Kram och Tack för dina ord <3 A
Jennie och Anna

2015-04-05 @ 11:57:06
URL: http://www.arteva.se
Tack för att du läser om våra barns liv på Bristol Academy, och Tack för att du vill lämna ett par ord hos oss, det värmer!

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0