Då Jennie var på semester hade vi turen/oturen att få 2 föreläsningar inbokade.Tur för att människor vill höra oss berätta om vår livsresa tillsammans med Eddie och barnen,otur för att Jennie inte var hemma och jag fick göra det på egen hand.Nu gick det bra för jag varken svimmade eller dog men det känns helt enkelt alltid mycket bättre,lättare och roligare då vi är båda.

Idag är det dags igen...typ snart. Vi ska iväg och berätta om vårt arbete i Uganda och det är alltid lika utvecklande och alltid lika nervöst! Håll en tumme tack!