Jennie har varit på semester ett par veckor med sin familj.En efterlängtad drömsemester.Jag tror att dom har pratat om att åka till USA iallafall 10-15 år och nu blev det av.Nu är dom hemma väldigt nöjda över resan!

Jag är också nöjd...men mest för att dom är hemma igen!

Trots att vi har "pratat" flera gånger under veckorna som gått så är det ändå inte detsamma som när hon är hemma.

Saker angående Bristol har man ju också bara pratat om det mest akuta,annars har vi lämnat det åt sidan därför att semester måste få innebära semester även för oss.

Under tiden som Jennie har varit borta så har jag funderat mycket på saker som vi måste göra på Bristol.

Jag har funderat,vänt och vridit på det mesta men jag har aldrig sett nån riktigt bra lösning på det jag funderat på.

Så kommer hon hem och vi sitter ner och pratar....och här kommer det vackra in i att vara ett team...

Om vi gör såhär då? Vips så har hon lösningen på det som jag har kört fast i för att jag har funderat för mycket utan att bolla det med någon...Vi är ett team och vi ser på saker på olika sätt fastän ändå är vårt mål gemensamt,Bristols bästa!

Det går aldrig att ensamköra i ett sånt här projekt,man måste få ideér från olika håll,nån som är stark när den andra kanske tvivlar ibland och framför allt att man inte är ensam om att tro på det som vi gör.Vi klev in i ett projekt och jag kunde inte varit gladare över att Jennie är den som jag får jobba bredvid.