Man känner sig tom.

Luften har gått ur mig och jag vet inte ens vad jag ska skriva om.Lika sprudlande glad som man var för ett par dagar sedan för att vi snart skulle ha dem här lika ledsen och tom är man nu.
Vi har gjort ett sista försök att få ambassaden att fatta att vi har ett sammarbete sedan massa år tillbaka och att vi jobbar för 400 barn och att Eddie och Sam inte har för avsikt att lämna sitt land. Men det känns inte särskilt ljust,tyvärr gör det inte det,men jag önskar så evinnerligt att det gjorde det...
 
 
                                                                                            Anna
 
 
 
 
 

Kommentarer
Tack för att du läser om våra barns liv på Bristol Academy, och Tack för att du vill lämna ett par ord hos oss, det värmer!

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0