Att jobba som vi får göra är en fantastisk ära alla dar i veckan och en stor del av vårt arbete består av att prioritera vad vi ska göra och vad som kan vänta.Helst vill man ju göra allt och ge dem allt,helst igår,men det vet vi ju att det inte funkar och det hade inte heller varit bra för dem i sista änden.

Häromdagen skrev jag ett inlägg om att vi hade haft ett möte med lärarna och att dom önskade biblar till skolan...Just det var en sån grej som vi inte kunde prioritera kände vi.Men här kommer det vackra in....

Någon annan, i det här fallet en Ingela som tidigare jobbat i vår församling men nu är i nån annan tyckte solklart att det här kunde dom hjälpa till med...och vips så får vi ett meddelande att nästan 1000 kronor har samlats in och dom önskar att det ska gå till biblar till Bristol! Visst är det häftigt?

Vi är så långt ifrån ensamma vi kan komma! Det handlar bara om att det ska kännas rätt och viktigt för en själv också när man hjälper till med nåt  för då är det roligt och det känns meningsfullt!

Och det är med att om alla gör lite så blir det mycket,det stämmer in så himla väl!

TusenTack Ingela och dom som var med och bidrog till det här säger vi, och när vi berättar det för lärarna längre fram så lär dom bli oerhört glada också!

Tillsammans gör vi skillnad!