Han hade inte varit ur sängen eller varit ute under den tiden.Hans ben var såriga och han var extremt mager...

Vi trodde varken jag eller Jennie att han skulle överleva,det var bara en fråga om dagar trodde vi.

Det där var över 2 år sedan nu och Mr Mugerwa lever i allra högsta grad! Han är fortfarande mager men han går och mår bra.

 

Varje gång som vi, eller jag kommer ner så är åtminstone ett besök hos Sams mormor och morfar ett måste,det är så mysigt att träffa dem. Sams mormor pratar bara Luganda och jag fattar ingenting medans morfar har en riktigt bra engelska så honom är det lätt att föra samtal med. Han frågar alltid hur flygresan var och hur länge jag tänker stanna den här gången.

Sen frågar han efter Jennie om inte hon är med.

Alltid så sätter han sig nära med en rynkig hand på min och jag är tacksam såklart och tänker att världen är allt bra vacker emellanåt....