Det är inte en gång man har nypit sig i armen och funderat på vad man verkligen får vara med om.

 

 

Vad gör ni i Afrika egentligen? Den  frågan får vi ofta...

 

 

 

 

Sen tänker jag efter...är roligt det rätta ordet för detta?Ja,det är det nog,iallafall ett utav de rätta orden.

För det är roligt.Vi skrattar massvis åt det här.Vi har träffat så otroligt mycket bra människor genom vårt arbete med Eddie och barnen på Bristol,människor som vi aldrig annars ens vetat fanns.Nu menar jag inte bara människor i Uganda utan också här i vår närhet.

 

 

Att arbeta med människor som saknar alla livets bekvämligheter är en känslomässig bergochdalbana för oss som har det bra.Gudarna ska veta att det har runnit många tårar på grund utav det här under åren.Känslan av misslyckande och vanmakt har dragit i en och hur många gånger som helst har vi rivit vårt hår och undrat vad tusan vi håller på med...Vi har offrat saker för att kunna genomföra det vi vill och det har inte alltid fått ett positivt bemötande av alla.,så är det såklart.

Men ändå så överväger inte det dåliga allt det som är bra. Alla människor vi har fått lära känna,alla öden vi fått höra.All den kärlek vi får och ger och den gemenskapen vi får lov att vara en del av. Eddies otroliga charm och hans sätt att leda oss rätt.För min del som har haft turen att få bli en del av Sams liv.Allt jobb som har fått mig och Jennie att vara ännu bättre vänner och att uppskatta det vi har.

Jag gråter gärna då ibland och sliter mitt hår.Det gör inget för det vi har fått betyder så otroligt mycket mer än det ändå.

 

 

                                                                                Anna