Då är det inte så lätt att hålla ihop allt man drömde om
Om min skilsmässa hade skett för låt oss säga....3 år sedan,då vet jag inte hur jag hade tagit mig igenom den,jag är inte ens säker på att jag hade gjort det.Men nånting hände inuti mig under de sista åren och jag blev oerhört självständig.
Ensamhet var helt plötsligt inte ett problem längre.Man kan leva med nån och vilja dela sitt liv med den men man kan inte vara så beroende av den så man ger upp sig själv,man har ett ansvar gentemot sig själv att leva sitt liv,det har alla.Man kan ha 1000 anledningar till att saker går snett i livet men i sista änden måste man ändå ta ett eget ansvar hur man vill att ens eget liv ska se ut och vad som är rätt för en själv.
Jag har ett oerhört stort behov av att vara ensam.Då menar jag såklart inte från barnen,dom hade jag kunnat ha omkring mig dygnet runt, men från andra människor.Har jag under en lång tid haft mycket människor runt omkring mig så måste jag få vara i fred,jag tar slut och jag kan inte ge av mig själv hur mycket som helst längre.
Jag vet inte varför det är så men det är det bara.
Nu när det gått ett tag sedan vi delade på oss så kan jag förstå hans beslut bättre.Han har också ett ansvar för sitt liv och hur han vill leva det och vill man inte åt samma håll så är det inte så lätt som man kan tro att hålla ihop allt som man drömde om...
Anna
Så klokt skrivet. Just nu när det är sommar och sol känner jag mig väldigt ensam. Saknaden efter min man har inte blivit mindre med tiden. Jag skall verkligen tänka på vad du skrivit. Tack Anna för dina ord.
Så sant, så sant. Jag kallar det för egentid, jag tar också slut med jämna mellanrum och behöver få vara ifred.
Sen har jag som du genomgått en skilsmässa, många år sen nu. Vi var på väg åt olika håll.
Tack Anna för att du sätter ord på det många av oss känner. Kram
SÅ klok du är. Väldigt bra skrivet!
Mycket klokt skrivet! Tror att det är väldigt många som känner som du. Många som blir ledsna i början och sedan när man hunnit landa och tänka lite, faktiskt inser att det var ganska bra. Som du säger, livet tar ju inte slut, även om det kanske känns så många gånger.
Precis så är det! Skilde mig för några år sedan o har börjat leva mitt liv som aldrig förr. Skaffat nya fritidsintressen, nya vänner o även börjat njuta av att vara ensam då o då. Barnen hade man ju velat ha hela tiden men man måste få vara kvinna o inte bara mamma. Jag har oxå blivit otroligt mkt starkare men när vi separerade kändes det som om hela världen rasade trots att det var mitt beslut. Lycka till med allt du tar dig för!
