Jag har en ledig söndag och jag känner mig verkligen ledig...Jag har jobbat hela veckan och det har varit mycket helt enkelt.Jag struttar runt hemma och städar lite,pärlar lite fler armband.Jag träffar en solbränd och fin dotter som har varit iväg på en välförtjänt semestervecka i Grekland och jag väntar på att få hem mina killar för en vecka tillsammans med dem.

Jag som aldrig trodde att jag skulle behöva bli en varannanveckamamma är det nu och jag får vackert erkänna att jag lever lite mer när dom är här hos mig,med mig.Räddningen när dom inte är här är att jag vet att deras pappa är precis lika lycklig som jag är när dom är hos honom.

 

 

Tiden går vansinnigt fort och vi som lovat oss själva att börja med alla förberedelser inför årets loppis i tid kan bara lite krasst konstatera att vi inte är ute i god tid den här gången heller.. Det verkar som att vi jobbar absolut bäst under stress jag och Jennie när det kommer till Bristol och då får det vara så.Vi måste balansera livet,vårt vanliga liv,med arbetet där och då får man ta det när tiden finns. Vi vet att vi inte står ensamma när det börjar brinna i knutarna,som tur är.

 

 

 

                                                                                  Anna