Vi har latriner till våra barn på Bristol.Vi har det men dom är inte direkt fina längre och det har länge behövts en uppfräschning/renovering av dem.Ju mer vi gör,ju finare Bristol blir ju mer får vi Ugandas skolinspektion på oss och dom kräver ännu mer...Tröttsamt att ha det så men samtidigt ger det oss inga alternativ än att hela tiden försöka förbättra och det gynnar ju barnen såklart.

 

 

Pengar är som alltid vårt stora problem och det är det som stoppar oss från att göra saker fastän vi vet att det egentligen behövs...Men vi har förstått att det finns änglar omkring oss.Vi ställer frågan om lite hjälp till en enda människa,hon tar frågan till sig och hör i sin tur av sig till ytterligare en,gemensamt skänker dom de 6000 kronorna vi behöver för att renovera barnens toaletter.

Vi kan inte med ord beskriva den känslan.Vi kan inte heller med ord beskriva den lyckan som infinner sig hos Eddie när han får höra att allt kommer att lösa sig för att det är många som tror på hans och vårt arbete med barnen på Bristol.

Vi blir lyfta och vi får än en gång känna att vi inte är ensamma längre...

 

 

 

 

 

                                                                                Anna Jennie och Eddie