Lätt hamnar att åka till Uganda på min topplista över saker jag verkligen tycker om att göra.

Förstår ni lyckan vi känner nu då när vi står här med biljetterna i vår hand och ett klart avresedatum?

Vi åker igen!

 

 

Tillsammans jag och Jennie och vi tar ett glatt och ett älskat gäng av människor med oss den här gången med.

Jennies dotter Amanda som vi vet är hett efterlängtad efter sitt besök där 2008.Min son Hampus som inte har varit i Uganda sedan 2010 står också han tämligen högt på längtalistan för dom där nere.

Min dotter Linnéa och min mamma Christina åker också med och det ska bli så himla roligt! Linnéa längtar efter sitt lilla fadderbarn Lucky och min mamma som fick en helt annan känsla för Uganda efter att ha varit där längtar också hon efter sina hjärtebarn.

Att få uppleva såna här saker tillsammans med sina barn är en stor sak.Man har sina egna liv mycket när barnen är så stora som dom är nu,men att dom då väljer att åka med för att se vad vi gör och hur det ser ut känns naturligtvis som en stor lycka för oss och man känner en tacksamhet över att barnen vill se världen,den världen som är lite mindre vacker än den dom är vana vid.

 

 

Vi reser ner tillsammans,vilket vi faktiskt inte gjort sedan 2013 och tillbringar en vecka med arbete blandat med barnhäng,bästa kombon! Sen åker Jennie hem och tar gänget med sig och jag stannar ytterligare 2 veckor,mest för att jag på nåt konstigt vis lyckats få mig en liten extrafamilj därnere som jag vill passa på att tillbringa lite tid med också.

Jag som rest mycket ensam det senaste tycker att det ska bli jättekul med sällskap hela vägen ner,själva resandet är en stor del också i det hela som man missar när man reser själv.

 

 

18onde oktober ger vi oss iväg och det innebär 64 dagar kvar tills vi är hos våra älskade ungar igen!

Jag hoppas att tiden springer dit och sen kan den stanna.