Efter senaste resan så hände nåt i mig och Jennie och vi ändrade fokus litegrann.Inte för att inte barnen varit i fokus förut men det känns ännu mer viktigt nu att barnen blir sedda och att dom får vara levande barn och inte bara några som finns utan att synas.

Det är anledningen att vi nu bidrar med lite pengar varje månad för att barnen ska kunna äta mer och det är också anledningen till att vi i år första gången skickar pengar för att barnen ska få åka på en utflykt nu på lovet.

Barnen och ungdomarna som är kvar kommer ingenstans och det känns lite ovärdigt på nåt vis.

 

 

Vi gav som förslag till Eddie att han skulle dela upp barnen och ungdomarna i 2 grupper så att vi ska få till utflykter som passar alla.Och häromdagen var det dags för dom mindre barnen att få ge sig iväg.

Stranden var det utvalda målet! Eddie,Mama Big och deras barn samt chauffören Master gav sig iväg med ungarna på en heldag. Dom hade på vägen till stranden stannat vid en kyrka där det hölls nåmn form av Barnens dag och där hade dom ätit. Sedan hade dom åkt vidare till stranden där dom passade på att fira Eddies ena dotters födelsedag så då fick alla barnen läsk och tårta också. Sedan hade dom också spelat fotboll och tagit massor av kort innan dom begav sig hemåt till Bristol igen mycket nöjda berättade Eddie.

 

 

Det känns i hjärtat sånt här...våra ungar får var som vilka ungar som helst,inte fattiga,oälskade och föräldralösa utan glada,lyckliga och mer älskade än vad dom nånsin förstår...