Nu vet vi bättre....
Hade vi sett det här bilderna för ett par år sedan hade vi inte blivit glada.Hur ungdomarna jobbar,att dom jobbar... Nu vet vi bättre.Den kunskapen dom får genom att vara med och bygga kan ingen skola i Uganda nånsin ge dem.Detta kan vara räddningen på deras framtida liv.Alla är inte ljushuvuden och få tar sig via utbildning vidare och blir nåt stort.Men kunskap kan man aldrig få för mycket utav oavsett inom vilket område det handlar om.
I det här fallet är det våra killar som är med och bygger.På det här sättet håller vi dem också ifrån det livet som drar i dem utanför murarna,tjejer,fester,kriminalitet,alkohol och andra droger.För det finns där såklart och är precis lika lockande för våra ungdomar där som här.
Eddie är väldigt emot allt det där och han är inte sen med att försöka få ungdomarna att tycka detsamma,men han har ett hårt jobb.Han kan inte annat än att råda och förmana och försöka få dem att lyssna,vilket absolut dom allra flesta gör.Ställer man till det för sig för många gånger så blir man till slut hemskickad då det i sista änden drabbar alla om nån uppför sig illa...
Livet på Bristol och i Uganda är absolut hårt men när jag ser bilderna på hur våra storkillar bygger för sina små bröder och systrar så kan jag inte låta bli att känna glädje iallafall.
Jag kan höra deras skratt och gliringar som dom med all säkerhet skickar mellan varandra.Jag kan känna den glädje som dom känner att kunna hjälpa Eddie tillbaka så som han hjälpt dem.
Jäklar vilken tur dom har haft ändå som kom till Eddie....
