Jag har 3 stora kärlekar.Livslånga och oersättliga.Mina barn,Linnéa,Hampus och Elias.

3 individer som är varandras motsatser i mångt och mycket,men likväl precis lika älskade var och en av dem.

Det finns ingenting som jag inte skulle göra för dem...

Dom barnen är mina.Jag har burit dem och jag har funnits för dem och jag kommer alltid att göra det.

Det finns inget annat.

Vad jag däremot har lärt mig är att ett hjärta inte delas mellan dem man älskar,ett hjärta växer.

Det finns plats för massvis av människor om man bara vill,utan att det drabbar dem man allredan har där.

Man kan välja att leva sitt liv för enbart dem man har nära sig och som man har blodsband till om man vill, men så som jag ser på det så är man ganska fattig då.Det finns människor överallt som kan påverka en otroligt positivt om man bara öppnar sitt hjärta och inte stirrar sig blind på den allra rakaste av vägar...

Tänk om just den människan finns nånstans som kan lära dig mer om livet än nån annan och den finns på en väg bredvid den som du går på? Då missar du kanske den människan och du förblir fattig för all framtid, vill man chansa på det?

Jag är idag otroligt tacksam över att jag vågade vika av från min väg. Jag hamnade i Uganda och jag har lärt mig saker som jag inte visste fanns.

Jag vet att jag är stark,om än lite vilsen emellanåt och jag vet att mitt hjärta har plats för många...en plats för mina barn och sen för alla dom andra som jag och Jennie har haft turen att få bli en del av....

                                                                                     Anna