Jag är väl medveten om att det har varit tyst här på bloggen under dom sista dagarna men det beror mest på mig för livet har fortsatt för fullt med händelserika dagar för  Eddie, Sam, Anna och dom andra....

 

Snart är Anna hemma igen och då får Anna fylla i bitarna jag inte har fått då jag vet att varje dag i Uganda är en ny dag av upplevelser. På lördag kväll lyfter planet från Entebbe och vid middagstid på söndag så landar hon på Landvetter och svensk mark igen. Den resan har vi gjort några gånger och att flyga hem på natten är väldigt skönt och det går fort.

 

Oavsett om vi är i väg 1 vecka, två eller nio veckor så går tiden alldeles för fort och allt och alla som man skulle besöka, inhandla, besluta, diskutera brukar hopa sig till dom sista dagarna. Hur man än gör så har vi ännu inte lärt oss att börja med allt i tid. Tack vare detta så är det många Viber kontakter oss emellan nu dom sista av Annas dagar då det är mycket praktiskt som kan och behöver lösas innan hon åker hem. Det är därför våra besök på plats är så oerhört viktiga för vårt arbete ska fungera på bästa sätt.

 

Anna har även denna gång en del frågetecken med sig hem som vi får jobba på att lösa här på hemmaplan. Vi känner oss starkare för varje beslut som ska tas, varje samtal med Eddie, alla möten med människor omkring oss både i Uganda och här i Sverige. Vi vet att vi kan och vi är inte rädda för att ta upp kampen om något inte fungerar så som vi vill eller önskar. Under snart 7 år som vi har varit del av detta projektet så har vi växt på många plan och vi är nog mer tacksamma än någonsin över vad livet erbjuder oss.....

 

 

Mama big har fortsatt med sitt arbete vid symaskinen och sytt överdrag till dom sängarna där dom minsta av våra barn sover. En olycka på natten händer lätt och på detta vis kan vi bevara madrasserna lite längre.