Han finns alltid vid min sida när jag är i Uganda,Sam.

Han ser hur jag mår,ibland innan jag ens vet det själv.Jag behöver sällan be om nån hjälp för det är redan gjort när jag tänker tanken på att göra det. Han ser när jag är för trött för att orka prata men det är aldrig svårt att vara tyst bredvid honom. Våra världar är totalt olika ändå så känns det ibland som att vi kommer från precis samma.

Han får mig att våga mer för varje gång samtidigt som han förmanar mig och tillrättavisar mig när jag gör fel,eller gör nåt som kan innebära att jag försätter mig i fara.

Han visar mig ett Uganda som jag aldrig hade fått se annars och jag är så otroligt tacksam för det.

Jag valde aldrig att få Sam nära mig,det blev bara så.Jag valde inte hans vänskap men den var självklar från början.

Allt väljer man inte i livet.Jag tycker så otroligt mycket om honom och jag vet att jag har förändrat hans liv.Han har berättat det för mig.Vad han inte riktigt förstår är att han också förändrat mitt.

Jag har fått hans livshistoria nerskrivet till mig för att jag lättare skulle förstå vad han varit med om.

Och den dagen då du har fått någons historia till dig på det viset då lämnar du inte den människan i första taget,

så är det bara.