Jag undrar när min oerhörda kärlek till Afrika egentligen startade på riktigt....Jag hör andra som varit där som aldrig kan glömma.För dem blir det precis som för mig....Det finns ingen annan kontinent än just Afrika.Det är dit man väljer att återkomma gång på gång.

Självklart handlar det om Bristol för vår del.Det är där dom finns.Eddie,Anne,Sam och alla barn och ungdomar...Men det har också kommit att handla om nåt annat för min del.

Jag älskar landet Uganda.Människorna,kulturen atmosfären,sättet att leva.Jag vet att det är lätt att säga så när man inte lever där alltid men för mig som kommer dit på besök så är det nåt som får mig att vilja vara där.

Det enkla.

Den totala avsaknaden av stress och prestation.Jag är den jag är där och jag behöver aldrig vara nån annan.

Gång på gång får vi höra vilket fantastiskt arbete vi gör och har gjort. Jag ser det inte riktigt.Hade nån annan gjort detsamma hade jag antagligen sett det hur tydligt som helst men nu...nu känns det som att det vi ger dem har vi fått tusenfallt igen och åtminstone jag blev en bättre människa.Undra just vem utav oss som gjort det stora jobbet då?

 

 

 

                   

                                                                                   Anna