I Uganda är ingenting omöjligt. Allting händer och man höjer inte nämnvärt på ögonbrynen,inte ens vi gör det längre. Nu när jag var nere så hade jag som jag tidigare berättat vissa dagar som jag inte var på skolan utan följde med Sam på lite arbete som han hade. Sam har tillsammans med sina vänner Dan och Muwadda en dröm om att jobba som filmare/fotografer...Det är svårt att beskriva upplägget för det finns liksom inte samma upplägg här, men i alla fall. Killarna ÄR duktiga faktiskt och dom kan verkligen klara att genomföra det här om dom får tag i rätt utrustningar och jobbar stenhårt. Jobb trillar in för dem lite då och då och redan förra gången jag var nere så var jag med på ett litet jobb. Kul att se dem jobba med nåt dom älskar!

 

 

 

 

 

Den här gången var jag med först på en förbröllopscermoni en dag,skitkul att se hur det går till!

Några dagar senare så skulle dom spela in en musikvideo med en ung kille med artistdrömmar.

Sam frågade om jag ville följa med och det kändes som en kul grej och jag gjorde det. Dom var såklart väldigt upptagna med att jobba så jag höll mig i bakgrunden för att inte vara i vägen.Jag hängde med alla barn som var där och jag använde min kamera för att fota killarna när dom jobbade. Jag tänkte inte nämnvärt på det..

Det rörde sig mycket folk kring inspelningsplatsen och som vanligt så är vi inte anonyma som vita utan alla kollar på en.

 

 

Dagen och kvällen gick innan dom var klara och till slut åkte vi tillbaka till stan igen. Jag såg på Sam att han var nöjd med dagen och det var skönt att se,men jag kände samtidigt att det var nåt han ville säga men inte riktigt fick ur sig.Det gick nån timme till där på kvällen och efter vi ätit så säger han:

 

 

Jag som inte alls kände mig sugen på den resan till Entebbe svarade väl lite luddigt att det kanske är bäst att han får jobba ifred och att jag mest var i vägen osv.

Då säger Sam att -Det kan vara så att det här jobbet har vi fått tack vare dig och att det kan vara så att dom som anlitat oss för just det här jobbet tror att du är våran chef och jobbar med sånt här i Sverige....

Jag bara.. -Vafan....Hahha! Jag kan ju ingenting om sånt här?! Hur tänkte ni nu?

 

Sam skrattade som bara han kan och sa att allt löser sig om jag bara jobbar med kameran som jag gjort senast och pratar med killarna under tiden dom jobbar,som att jag ger dem råd.... Herregud säger jag..Men vad gör man inte? Jag fick lova att följa med till Entebbe och jag vet att Sam somnade nöjd den kvällen...!

 

 

 

Dagen kom och vi gav oss iväg med full buss mot Entebbe.Det här var också en musikvideo som skulle spelas in och artisten hade sin egen manager och det var just den managern som hade sett mig "arbeta" på det förra jobbet... Han lämnade fanimej inte min sida... Jag var livrädd hela tiden och smög undan så fort han kom...

Jag visste ju att jag inte skulle kunna svara på en endaste fråga!

Musikvideon var en kärlekshistoria och det var en kille och en tjej som spela i den. Killen som var artisten var bra...men tjejen var sjukt dålig...

 

 

 

Vid strandkanten till Victoriasjön höll vi till och jag "jobbade" på som Sam bett mig göra. Helt plötsligt känner jag en arm på min axel och managern som säger:

Skit också....! Vad ska jag säga nu? Helt plötsligt hör jag mig själv säga:

Var fan kom det ifrån....?

Managern var väldigt nöjd med mitt svar och sprang genast för att rätta till det som jag sagt...Själv gick jag till Dan som hade paus och satte mig så nära han jag kunde komma för att slippa ytterligare frågor....men han skrattade gott när jag berättade vad som hänt!

 

 

 

Många,många timmar senare så vände vi hemåt mot Kampala igen och innan vi hoppade ur bussen i stan så tog managern min hand och tackade för ett fantastiskt samarbete och för att jag tog av min tid att jobba tillsammans med dem. Sam,Muwadda och Dan tittade på varandra och log med hela ansiktet och jag tackade tillbaka med en rejäl handskakning,nöjd med att mitt arbete var slutfört och för att killarna tjänat ihop lite pengar! Samarbete när det är som bäst!