I dag måndagen den 2 februai börjar skolan igen för barnen på Bristol. Dom har haft några veckors jullov och så saktliga börjar dom komma tillbaka igen. Jag pratade med Anna igår och där var några av våra barn som bor på skolan under terminen som hade kommit och i dag ger det sig hur många av dom andra som kommer. Det brukar ta någon vecka innan alla är på plats igen.  

 

 

 

 

Detta är ju helt olikt vårt svenska skolsystem att inte dyka upp men i Uganda så är det så mycket som styr om man kan komma denna första skoldag. Pengar och möjligheten att lämna hemmet är väl dom vanligaste orsakerna. Men det känns spännande att dra igång ett nytt skolår och se vad 2015 har för utmaningar och glädjeämne för oss.

 

Anna skicka lite kort i går på sovalarna. Jag har ju sett förvandlingen genom lite kort från Eddie och storkillarna på skolan, men när Anna skickade dessa kort till mig så blev jag så tagen och lycklig på samma gång. I mitt minne så finns dom gamla, mörka, smutsiga sovsalarna med sängar som knappt hängde i hop. I sängarna låg söndriga madrasser och lite filtar och myggnät här och var.

 

 

Att då få se detta är knappt så jag kan förstå att det är sant. Ljusa sovsalar med ett innertak som tidigare inte fanns. Där finns en ny madrass i varje säng och där kommer att finnas filtar och myggnät också när allt är klart. Vissa kommer fortfarande att få sova två och två på grund av platsbrist till fler sängar. Detta är dock inte en nackdel för många av dom mindre är tryggare när dom får sova tillsammans med någon. Jag hoppas så att dom sin första natt i sängarna kan få lägga sig här och drömma någon fin dröm, det dom så värda våra fantastiska barn och ungdomar som kämpar något så oerhört varje dag för sin framtid.

 

 

 

Vi satte ett mål för 2014 som var högt och vi trodde nog knappt själva på att vi skulle nå det när vi startade året. Vi har lagt all vår kraft och energi och bilderna av dom gamla sovsalarna i minnet är dom som drivit oss att arbeta ännu hårdare. Det har givetvis varit slitsamt för Eddie och för dom som finns runt honom men som han själv säger så ger detta honom och skolan en lite högre ställning i byn och dom är stolta för sin skola!

 

Jag frågade också Eddie i går hur dom barnen som bor på skolan med varit hemma över lovet hade reagerat när dom kom tillbaka och såg allt det fina som var gjort. Dom var oerhört stolta och förvånade över vad vi gjort för dem.

 

Jag tror nog att jag stämmer in i Annas ord: Detta är det största och häftigaste vi har gjort på skolan och vi är skit stolta över att ha lyckats tillsammans med alla som trott på oss och hjälpt oss att göra detta möjligt. 

 

 

TACK!

 

Jennie