Jag kommer än en gång vara på Bristol när barnen återvänder efter ett lov.

Jag fasar för det för jag såg vilket tillstånd dom var i senast dom kom tillbaka.

Håglösa,trötta,hungriga och inte alls särskilt glada.Jag vill se dom sprudlande Bristolungarna,dom som lever och som har en ljus framtid i sikte.

Barnen kommer tillbaka efter att ha jobbat hårt.Att vara hemma är ingen barnlek och det är inte att lov som går att jämföra med det som våra barn kallar att vara lediga. Jobb från tidig morgon till sen kväll och den enda pausen som ges är när det är dags att sova på natten.

Vi som tycker att maten är alltför dålig på Bristol inser att dom iallafall äter något. Även om det är samma mat varje dag så är man iallafall mätt i magen.Och för många utav dem innebär det också att man får krypa nära nån igen,en närhet som man faktiskt kanske saknat när man är hemma...Barnen jobbar på Bristol också, tillochmed ganska hårt ibland, men då är dom iallafall många att dela på bördan och det blir mer till en lek i sista änden.

Jag hoppas möta glada barn utan att vi behöver ge den massa mediciner i form av sockerlösningar och avmaskningsmedel och andra saker..Jag hoppas att dom kommer tillbaka i samma skick som dom var när dom lämnade Bristol i December, men tyvärr tror jag inte det, men jag hoppas....

 

 

 

                                                                                    Anna