Jag jobbar på ett asylboende.Jag tycker att det är jätteroligt och jag lär mig saker varje dag.

Vi har såklart alla sorters människor men nästan alla som bor hos oss har flytt från krig och inte från fattigdom.Detta gör att dom har ganska mycket åsikter om hur det är att vara på ett asylboende i Sverige....

Det är inte positivt.Maten är ett problem för dem,dom vill ha sin egen lokala mat. Och det är inte så lätt att tillmötesgå det när man inte ver hur man ska tillaga den. Det är tämligen mycket klagomål och fastän man  förstår dem och deras oerhörda frustration så har jag ändå svårt att acceptera det.

Vi har sett fattigdom på nära håll i Uganda men vi hör dem inte klaga.Vi har sett barn så fulla med ärr så man helst velat vända bort blicken, men dom säger ingenting.Vi vet att barn somnar med hungriga magar varje kväll och då är det svårt att helt och fullt ta till sig att nån är missnöjd över den serverade maten här...

Hjärtat stängs till litegrann och man kliver in i en arbetarroll,en roll som jag egentligen inte vill ha men som man ändå måste hamna i, mest för sin egen skull...

 

 

                                                                                Anna