Eddie och barnen på Bristol Academy -

Då är livet värt att leva!

Den lilla flickan gråter förtvivlat....jag vet inte varför för jag förstår inte vad hon säger.

Vad jag däremot vet är att en vuxen famn alltid funkar och tar man fram kameran när allt lugnat sig lite,ja då är livet värt att leva igen!

Anna

2015-07-19 @ 10:26:50 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: Alexandra

Hej!
Jag tycker du gör ett fantastiskt jobb och du ska ha all heder, eller rättare sagt ni ska ha det som gör det ni gör - fantastiska! Jag har en liten fråga, jag undrar hur länge du kommer vara borta? Jag vet att några av er har egna barn hemma i Sverige, hur tänker/känner ni kring det? Det här är absolut ingen dömande fråga, utan bara nyfiken på att höra hur ni tänker kring det. :)

Svar: Hej och tack!
Både jag och min kollega Jennie har barn. Jag har 3 och Jennie har 2. När vi åker så brukar vi vara borta 1-2 veckor åt gången beroende på hur läget är. Alla våra barn har varit i Uganda, på Bristol,ett par av dem tilloch med 2 gånger. Vi tycker att det känns viktigt att dom vet vad vi gör och vart vi är när vi åker och det har hjälpt dom att förstå bättre.
Nu är det inga små barn vi har längre men självklart så längtar man efter dem när man är iväg och man inte har dem med sig! Det försvinner aldrig! Man slits emellan dom båda världarna men vid det här laget har barnen vant sig vid att dela med sig litegrann då och då av sina mammor och jag tror att dom faktiskt tycker att det är okej att göra det också.

Älskar sina barn gör man vart man än befinner sig i världen och vi kommer ju alltid hem till dem igen... :)

Hoppas du känner dig nöjd med svaret :) kram A

Jennie och Anna

2015-07-26 @ 22:22:25

Trackback