Då tänker jag på dom barnen...

Just nu går det en reklam på TV om gatubarn i Uganda,att man ska skänka pengar till nån organisation. Jag ser den och inser att bilderna stämmer precis,det är så det ser ut....Alla dessa barn på gatorna på dagarna,och sovandes på kartonger på nätterna.Nästan alla av dem utnyttjade på ett eller annat sätt,dom bedövar sig med olika medel antagligen för att slippa känna hunger...eller kanske för att slippa känna nånting alls.

 

 

När jag för första gången på nära håll såg ett barn sova på gatan på en kartong så vände jag faktiskt bort huvudet...jag orkade inte se det.Nu kan jag se det och det tillhör Uganda på nåt konstigt vis.

Det gör inte mindre ont att se det men jag vet att det inte försvinner för att jag blundar för det och då kan jag lika gärna titta så jag aldrig glömmer.

Dom gångerna jag tycker synd om barnen på Bristol då tänker jag ibland på dom där andra barnen,dom på gatan som inte har nån som bryr sig om att dom faktiskt bor där...

 

 

 

Anna

 

 

Vet inte alls hur jag skulle reagera om jag fick se med egna ögonen. Att se barn och vuxna leva på gatan är hjärtskärande. Något som är främmande för oss, fast det är det egentligen inte. Vi har ju människor som bor på gatorna med, men inte under samma förhållanden.
Dessa reklamer är nyttiga för oss. Tycker att det finns för lite information, iaf dessa reklamer inte sändes. Hur skulle man då veta vart man kan vända sig om man vill hjälpa till?
Är hemskt att bara tänka tanken på de som bor på gatan. Hur kunde världen bli så för så många??? :(
Kram!!!

Na, det beror nog på hur motagliga vi är med det vi ser och hör. Alla tar ju in saker och ting olika. Visa saker känns så overkliga så då intalar vi nog att det inte är sant och går vidare istället för att kolla upp det. Verkligheten är ju inte alltid så som vi vill att den ska vara. Men jag tror att det viktigaste är att vi alla gör vårt bästa för att påverka den positivt för oss själva och för andra.
Kram!!!