Det viktigaste för oss att veta och det vi hela tiden jobbar för är att Bristol inte ska stå och falla med oss.

Jag och Jennie måste kunna kliva av det här projektet imorgon om det är så och Bristol ska fortfarande kunna drivas vidare. Vi vet att det kommer att bli annorlunda för dem den dagen då vi är borta men därifrån till att inte kunna driva vidare skolan så är skillnaden milsvid.Det är viktigt att Eddie är inne på samma spår som oss vad gäller det och det är ju anledningen till att vi väljer att inte ha ett ekonomiskt ansvar för lärare och mat till exempel.

 

 

Eddie hoppas ju såklart på att Bristol ska drivas vidare i generationer framåt och hade det blivit på det viset så blir ju Bristol en framtidssaga som heter duga.Som jag ser det så är det inte särskilt många som klarar av att göra det han gör.Dom allra flesta vill ha egen vinning på sitt arbete.Eddie sätter aldrig sig själv först,aldrig någonsin.

Eddie har en son,han heter Kinene Lorraine. Han är lik sin pappa på alla vis.Han är otroligt hjälpsam och har glimten i ögat och han ser till att alla har, även om det innebär att han själv blir utan.

Ibland undrar jag om det faktiskt är så att han en dag kommer att stå där efter sin pappa och driva Bristol i sann Kisingiri anda. Skulle det bli så,ja då har vi ingenting att oroa oss för.