Tänk att en vind kan innehålla en sammanfattning av hela sitt liv...I lådor,boxar,påsar och kartonger kan man verkligen hitta den man har varit.

När vi lämmnade vårt hus i våras så var jag inte mentalt beredd för att ta i det.Jag visste bara att jag ville hålla kvar allt,det kändes som att det var den enda tryggheten jag hade,mina saker,barnens saker,vårt liv.

 

 

Som den ängel min mamma är så sa hon bara att jag fick ställa allting hos henne så skulle vi ta i det när jag var beredd och idag så var jag det, och helt plötsligt så är det bara saker trots allt.Det fanns ingen trygghet i det längre. Det var absolut inte så att jag är beredd på att slänga allt men ändå var det inte så laddat som jag trodde att det skulle vara. Att sortera in sina saker i plastbackar och slänga det man inte vill ha det är lite som att man sorterar och strukturerar upp sitt liv också och det är faktiskt ganska skönt.

Mina saker,barnens saker och saker som vi på ett eller annat sätt ska få ner till Uganda samsas nu på ett lite bättre sätt och jag inser att alla delar av ens liv verkligen är viktiga,det går inte att lämna nån del utanför.

Och jag tror bestämt att tiden inte står stilla.....

 

 

                                                                                       Anna