Under en del av mitt liv så tänkte jag ofta på att jag inte skulle ha nåt att se tillbaka på och vara stolt över i mitt liv sen när jag blev äldre.Jag var bara mamma liksom (precis som att inte det hade räckt). Nu är jag lite äldre och jag tänker inte så längre.

Jag har nåt att se tillbaka på som jag kommer att vara förevigt stolt över att få vara en del utav,Bristol såklart.

Även om jag inte skulle utföra en enda till vettig sak i mitt liv i framtiden så har vi iallafall gjort nåt bra i livet förutom det där alldeles självklara som gör en stolt varje dag,mina egna barn.

Men att få vara en del av ett skolbygge i Afrika det fanns liksom inte på världskartan.