Stunder som vi upplevt som vi aldrig nånsin kommer att glömma och stunder som vi inget hellre önskar att vi kunde glömma. Både dom bra och de mindre bra händelserna som format oss är såklart lika viktiga, för hur blir en människa om man bara har raksträcka och nerförsbacke hela tiden? 

Många av mina absolut bästa stunder har jag upplevt i Uganda,men jag har också upplevt några av de sämsta just där. För det är ju så... Ingen människa eller plats är bra hela tiden,det finns alltid dåliga sidor också,eller svåra sidor.

Jag har förändrats efter våra år i Uganda,jag inser det.Jag vet dock inte vad jag ska göra åt det och jag vet inte om jag egentligen vill göra nåt åt det heller. För jag passar inte alla,mitt sätt att vara och att tänka är annorlunda för vi har upplevt saker som har varit känslomässigt starka. Vi är alla olika. Jag och Jennie har upplevt mycket samma saker under våra resor som vi gjort tillsammans men ändå känner vi olika inför de grejerna ändå.

Man kan inte säga att endera sättet är rätt eller fel för man känner det man känner.

Jag är otroligt tacksam för alla mina stunder i livet som gjort mig till just mig. Min mamma, som gav mig och mina bröder allt det bästa,mina egna barn och mina barns pappa som alltid kommer att betyda massvis för mig trots att vi inte lever ihop nu. Han har ändå format mig otroligt mycket. 

Vänner man haft i unga år och de vänner man har nu, och på senare år också såklart vårt arbete i Uganda,alla spelar dom en viktig roll. 

Man är den man är av olika anledningar och händelser i livet,det är bara så....