Jag rörde mig ganska mycket utanför skolan nu senast jag var nere.Det passade mig bra just den här gången för att jag behövde den tiden att bara vara. Att bara vara innebär inte för mig som vit i Uganda att jag få vara ifred för det funkar inte.Överallt dit man kommer så syns man och man får uppmärksamhet...Ibland tycker jag att det är jättejobbigt och då försöker jag gå undan och tittar på håll,men när det handlar om barns nyfikenhet då vill man ju möta också den nyfikenheten på ett bra sätt även om det inte är Bristolbarn vi pratar om.Barn är ändå alltid barn även om dom är skitiga och bor i slummen.

Att Bristolbarnen somnar i famnen på oss är vi vana vid,vid det här laget men vad som slog mig nu när jag var runt var att överallt dit jag kom och jag lyfte upp ett barn i famnen så rörde det sig bara om minuter innan barnet sov.

Mysigt såklart...men ändå lite skrämmande att dom gör det i famnen på vem som helst....

 

 

 

                                                                                        Anna