Jag undrar hur många gånger våra ungar ska rädda mig utan att dom vet om det...När allt känns hopplöst och väldigt orättvist så räcker det med att titta på bilder på dem och när jag ser deras fantastiska leenden så försvinner nästan alltid den känslan.

Jag vet att mitt liv är här och man står sig själv närmst.Jag vet att jag måste få känna mig nere och ha skitdagar,och tro mig,det har jag,nu mer än nånsin men ändå,jag tycker inte att jag har rätt att grotta ner mig fullständigt.Jag har det ändå bra fastän det har varit lite tufft just nu.

Dom har det kanske tufft precis hela livet,eller så dör dom innan dom fyllt 7.

Dom ser det glada i livet och jag tror faktiskt att jag är på god väg att göra det igen jag också.