Jag blev en Westerberg igen
När vårt liv vändes uppoch ner för 3 månader sedan nu så var det vissa saker som bara slog till i huvudet på mig nästan omedelbart.Saker som jag visste att jag måste göra.... Det ena var att jag måste ner till Uganda och hämta lite krafter för att ta mig igenom allt.Jag åkte och även om jag ännu inte är igenom fullt ut så har jag i alla fall kommit en liten bit på väg.
Det andra var att jag måste ha tillbaka mitt eget efternamn...En sån urlöjlig tanke egentligen men för mig ligger det så mycket känslor bakom det beslutet. Jag föddes som en Westerberg och min känsla blev med en gång att jag måste ha det namnet igen.Jag vet inte varför men helt plötsligt kändes det som att hela min identitet fanns just där....Om det verkligen är så vet jag förstås inte men nu är det iallafall det jag heter.
Anna Westerberg....Såklart samma Anna som innan,fast ändå inte helt.
Åhh Anna, jag vet inte vad som hände men har ju förstått att det var stort och gjorde väldigt ont och det känns så gott att nu förstå att du tar tillbaks din kraft och ditt namn och den som är DU..håller mycket av dig och önskar dig allt underbart <3
Ewa
Jag vet precis vad du pratar om. Att ta tillbaka mitt eget efternamn var det första jag gjorde efter min skilsmässa.
Att jag sedan dess gift om mig och bytt namn igen är ju en annan sak...
