Det handlar inte om att jag inte trivs i Sverige eller att vara hemma.Det handlar inte heller om att jag inte älskar alla jag har omkring mig hemma eller att jag inte uppskattar dem, för allt det där gör jag. Mer än vad dom själva förstår. Men jag älskar Afrika också. Jag lever lite mer.Jag andas lite lättare och jag känner ännu lite mer när jag får vara här. Jag skulle aldrig kunna leva här på heltid,det är jag nog för bekväm för,men jag älskar ändå landet och människorna.

Om jag hade levt här som den svensk jag är så hade jag med all säkerhet fått en hjärnblödning på mindre än 5 dagar av all korruption och deras sätt att hantera saker men jag hade på sikt antagligen uppskattat mitt liv ännu mer än vad jag gör nu.

Jag ser vad människorna här går igenom.Varenda dag är en kamp.Varenda dag går ut på att överleva och dom allra flesta planerar inte ens för morgondagen för man vet ändå ingenting om den. Vi drömmer och planerar om allt vi ska göra och köpa,vart vi ska resa och hur vi vill att vår framtid ska se ut.Här ser man till att skaffa pengar så man får mat på bordet just den dagen för imorgon är ändå en annan dag...