Sista dagen på Bristol den här gången så var tanken att jag skulle vara där ganska tidigt för att hinna hänga med barnen.Som alltid i Uganda så händer det saker....Vi skulle hämtas upp av skolans buss vid 12 ungefär för jag hade för mycket väskor att transportera på en bodaboda.

Chuffören var sen,bussen gick sönder (igen) på vägen in till stan för att hämta mig och det glömde dom meddela Eddie, så kl 16 kom Eddie i sin egen bil inslirande framför hotellet med ett lite förläget leende och med ord om att vi är i Afrika och du vet hur det är....

 

 

Nu var det ingen större fara att vänta för det är vi vana vid men vad som gnagde i mig lite var dom sista orden jag sagt innan jag lämnade Bristol dagen innan....Majorine hade nämligen frågat om jag skulle komma nästa dag och jag svarade att det ska jag.Jag kommer ganska tidigt för sedan ska jag åka hem igen på kvällen.

Vad bra sa hon då hinner vi vara tillsammans hela dagen iallafall! Och jag svarade Ja på det....

 

 

Kl 16 är inte tidigt och när jag klev hur bilen så kom hon springade och hoppade upp i min famn med en jättekram.

Förlåt sa jag att jag kommer så sent men bussen gick sönder. Hon hasar ner från famnen och ger mig en puss på kinden och säger  -Anna,det är bättre att du är sen än att du inte kommer alls.

Kloka, fina,underbara unge.Vi fick inte en hel dag den där sista dagen men vi fick några timmar och dom timmarna är värdefulla minnen nu och alltid.