Vi har aldrig tvingat våra barn att ta del i vårt arbete med Afrikas barn.Dom har levt med det länge men dom har aldrig varit tvingade att åka med eller hjälpa till med nåt överhuvudtaget.Såna här saker måste komma inifrån,annars går det aldrig.

Alla våra fem barn har däremot tagit beslutet att resa med oss vid olika tillfällen.

 

 

Den här gången hade vi Jennies dotter Amanda med oss och min dotter Linnéa och min son Hampus.

Jag kan säga att jag tror att både Jennie och jag inte kunde varit mer stolta över deras sätt att vara tillsammans med människorna och barnen där. Inte en endaste tvekan hos någon av dem att vara en del av vårt arbete.

Dom har dansat och burit och vaggat barn till sömns i sina famnar.Dom har skrattat tillsammans med barnen och med varandra.Dom har sett det vi ser och jag tror att dom har förstått vad vi gör och varför vi gör det.

Dom har vevat hopprep och blåst såpbubblor och dom har precis som vi älskat att göra det....