En dag utanför Bristols väggar....
Mina inlägg duggar inte tätt precis men jag är verkligen inte på långa vägar så bra på att skriva som Anna är även om jag varje dag tänker att jag borde.....
Jag har precis pratat med Anna och alldeles strax är dom på väg ut till skolan. Dom ska bara göra lite sista minuten arbete innan dom lämnar stan. Sedan framåt kvällningen så beger dom sig till Entebbes flygplats för att Anna kl 23.35 ta flyget hem till Sverige igen. I morgon förmiddag landar Anna på Landvetters flygplats i Göteborg.
Jag önskar så att jag var kvar där för att få dom sista kramarna och få höra alla - Du kommer väl snart tillbaka ropen, som dom alla hojtar till oss innan vi hoppar in i bussen, men samtidigt så är denna dag så ångestfylld att man inte vill att den någonsin ska ta slut för man kan ju inte säga att vi garanterat kommer tillbaka. Man vill inte lova dom något som vi inte kan hålla. Dom har så många gånger förrut blivit svikna i livet så vi brukar aldrig lova men vi säger alltid att vi ska göra allt vi kan för att komma tillbaka till dom....
Och innerst inne så vet vi nog att vi kommer tillbaka så som vi brukar men som sagt att lova och sedan inte hålla det är inte ok känner vi.
8 dagar är alldeles för kort tid att vara iväg. Alldeles lagom om man följer med på resan för att få upplevelesen tillsammans med barnen och allt som följer med där men om man som mig och Anna har otroligt mycket jobb som ska genomföras och saker som ska uträttas så är det så knäppt att tro att dagarna ska räcka till allt. Denna gång var den sista för mig som jag stannar dessa få dagar! Men hur mycket vi än gärna vill vara på skolan så tar det också på krafterna då dagarna är intensiva, så för att alla skulle få ett litet break så beslöt vi oss för att åka på en liten road trip till Jinja och Nilens källa.
Vita Nilen som en del av Nilen heter börjar i Victoria sjön på gränsen mellan Uganda, Kenya och Tanzani. Där i från flyter Nilen genom Uganda och in i Sudan och sedan flyter i hop med den del av Nilen som kallas Blå Nilen. Men här i Jinja så kunde vi se den urspungliga källan där den sedan flyter vidare. Redan när vi var i Uganda 2008 så pratade vi om att åka dit och även Anna som varit där tidigare tyckte att det skulle vara en upplevelse för oss.
Efter några timmar i bussen genom det gröna, bördiga landskapet och genom regnskogen så kom vi fram till Jinja. Med oss denna dag hade vi Kabiswa, Brain, Moses, Eddie, Eddies dotter Victoria och lilla Lucky. Vi ville fylla bussen när vi ändå skulle åka i väg. För många av dom var detta första gången dom skulle åka båt och bara det gjorde dom väldigt spännda på dagen.
När vi kom fram så blev vi mottagna av Isaac och det var samma guide som Anna och Sam hade när dom var där förra året! Han kände givetvis igen dom och tyckte det var roligt att se dom tillbaka!
Där var så otroligt fridfullt och lugnt så man blev alldeles tagen av känslan som infann sig
Denna bjuder jag på utan kommentarer.... ;)
För Brain som aldrig hade suttit i en båt så var detta otroligt stort. Han lutade sig mot mig och sa
- Jennie, om jag berättar det här för mina kompisar så kommer dom aldrig att tro mig. Men det gör inget för alla vi som är här vet att det är sant och denna dag kommer jag aldrig att glömma! Man dör ju en bit när man får höra det...... Är så glad att vi beslutade att ta med så många vi kunde!
Även Eddies lilla Victoria skulle minsann berätta för mamma när hon kom hem att hon åkt båt för första gången
Precis där vattnet är sådär lugnt där är Nilens källa
Två glada killar, Brain och Kabiswa!
Victoria med Luckys trygga arm över axlen... Hur sött som helst<3
Det blev en lång dag innan vi var tillbaka med tre punkteringar och två timmar på en verkstad mitt ute i ingenstans. Men det var också en dag som vi kan se tillbaka på med mycket skratt, lycka och tacksamhet.
Det dåliga samvetet jag hade innan vi kom i väg det försvann lite under dagen och dagen efter var vi laddade för våra barn som vi skulle kunna göra allt för och lite till!
Jennie
Kommentarer
Trackback
