Tänk ändå....Linnéa är 20 år gammal men hon hon har en gammal människas hjärta.Hennes själ är nog tämligen ny tror jag men hjärtat som sagt....hjälp vad stort det är.

Linnéa har varit i Uganda 3 gånger och precis som jag visste att hon skulle göra så älskar hon det.

 

Så har vi lille Lucky...Den pojken har också ett stort hjärta,och han har en själ som inte är ny.Hans ögon är djupa som brunnar och han ser alltid ut att fundera på nåt.Linnéa träffade honom förra året och det var nästan kärlek från första ögonkastet,från dom båda! Han ville bara vara med Linnéa och när vi kom hem så bad hon om att få bli hans familjevän vilket vi naturligtvis inte kunde säga nej till.

 

Så kommer nästa tanke...Tänk vad många det är som är världsföräldrar och planfaddrar och allt vad det heter men som aldrig nånsin får träffa det barnet.Man betalar och betalar och betalar och hoppas att nåt ska komma fram dit det gör nytta,vilket det såklart gör,men det känns så oerhört starkt när jag ser dem tillsammans att i det här fallet Linnéa, faktiskt får träffa honom på riktigt....Hon får bli en del av den här pojkens liv.Hon kommer aldrig att glömma honom och han kommer aldrig att glömma heller.

 

 

Jag är så otroligt tacksam för varje dag som våra egna barn vill vara en del av det här.Dom lär sig saker som många andra i deras ålder kanske inte ens vet finns.

Tomheten som uppstår inom en när man lämnar dem är inte lätt att hantera och jag är ganska säker på att många av Linnéas vakna timmar är hennes tankar hos just Lucky.

Jag hoppas att hon förstår att hon har gjort skillnad för en liten kille i världen....

 

 

                                                                                     Anna