Det finns ett ställe som vi alltid åker till när vi kommer till Uganda,och det är till Sams mormor och morfar.

Jag vet inte varför men det känns bara som att det är så,alla vill liksom dit.Sams totala stolthet över att vi vill hälsa på dem går inte att ta miste på och varenda gång kan han inte nog tacka för att vi vill åka dit.

 

Sams mormor pratar ingen engelska men pratar det gör hon, på luganda! Ingen fattar nåt men glada är vi.

Sams morfar är duktig på engelska däremot.Nu när vi var nere så hade morfar varit svag ett tag så vi köpte med oss en speciell dricka som ger energi.Den används ofta när man har malaria och den smakar faktiskt inget vidare...

Men morfar skulle smaka på den och han tog en aldrig så liten klunk och rynkade lite på näsan. Jag sa att han måste försöka dricka den så han blir stark och pigg igen och då tittade han på mig med sina pliriga små fina ögon och sa : Jag får se.... :) Hur söt som helst!