Jag gick och la mig med ett leende på läpparna igår och jag tror faktiskt att jag somnade med det där också.

Det finns ingenting som är så skönt som när saker börjar falla på plats inför våra resor.

Vi får en klippmaskin med skär skänkta till oss igen fastän hon redan skänkt en förut,vi kan hämta en full bössa med pengar på ett ställe som samtidigt ber om att få en ny att fylla.Julklapparna till barnen börjar trilla in och sakta men säkert fylls det på med väskor som är packade istället för tomma.En och annan krona trillar också in till festen som vi hoppas kunna ha tillsammans med barnen.

Vi gjorde en runda på Gekås jag och Jennie igår och fick med oss det mesta hem av vad vi hade tänkt oss och det lättar såklart.

 

 

Vi har 17 dagar kvar och massvis med saker som vi ska göra men ändå så känns det inte särskilt stressigt ännu eller för den delen jobbigt.

Jag känner mest en galen lycka.Lycka över att vi snart är där igen och att vi snart kommer få se dem stå där på flygplatsen med armarna sträckta i luften och med ett leende från öra till öra.En lycka för att jag vet att dom är precis lika glada som vi är att vi äntligen får vara illsammans igen.

 

                                                                                 Anna