2 utav de människorna som jag räknar som mina nära vänner är egentligen ganska lika utan att jag riktigt har tänkt på det,Jennie och Sam.Utseendemässigt,inte så lika det kan jag ju se men till sättet.

Dom är båda den tysta sorten av människor.Sam är ännu mer tyst än Jennie men det är nåt med såna människor som får mig att vilja höra mer.När jag säger tyst så menar jag inte att dom aldrig pratar för det gör dom tillochmed ganska mycket emellanåt,speciellt Jennie,jag menar mer att dom kanske inte alltid säger direkt vad dom tycker eller känner.

 

Sam kan vara tyst i en hel evighet.Han går hellre undan.Han skulle aldrig ifrågasätta nåt som nån säger även om han inte håller med.På det viset är han lite svår om man inte känner honom för han kan verka lite frånvarande.

Men för att han är den tysta sorten så betyder det inte att han inte känner eller tycker för det gör han.Och när han säger ifrån då lyssnar man till 110 %,för då vet man så klart och tydligt att det där han säger är noga genomtänkt och det finns inga tvivel på det. Precis så som Jennie också gör.

När tysta människor pratar,då lyssnar man helt enkelt...