Min bil går sönder och helt plötsligt så tycker jag så synd om mig själv och tycker att livet känns väldigt jobbigt och hemskt orättvist.Så kan man tycka fastän man jobbar med fattiga människor som saknar allt.Man kan tycka det fast man tycker det inte särskilt länge,bara en minut eller så.

Sen kommer jag på att jag har ju människor omkring mig som sluter upp utan att jag ens behöver be om det och det var ju inte ens särskilt synd om mig alls faktiskt på det stora hela.

Så kommer jag på att Sam har malaria igen för tusende gången och att Eddie kämpar med att få alla ungdomarna att vara sysselsatta och att det snart är regnperiod i Uganda igen...Då sträcker jag på mig,skärper till mig och tar en promenad hem ifrån verkstaden där dom ska laga min bil och tänker att Herregud vilken tur jag har ändå som ens har en bil som kan gå sönder....