Jag ligger och ska sova och som vanligt så drar det till i huvudet med diverse ideér och tankar om hur jag borde göra för att lösa allt krig i världen,stoppa spridning av HIV och göra alla människor lyckliga....naturligtvis kan jag inte somna.Jag tar upp mobilen för att skingra just dom tankarna men vet ju ändå att den kommer starta andra.

 

 

Mycket riktigt...jag hamnar på våran blogg och tittar på de senaste inläggen och med ens så skäms jag.

Olyckor,cancer,övergivna barn,att inte känna stöd,avundsjuka och pengabrist,det är typ vad jag har skrivit om sedan jag kom hem och det måste vara så tråkigt att läsa.Det sker så mycket roligt på Bristol och i Uganda så naturligtvis är det sånt jag borde skriva om.Det blir klart för mig att mitt inre speglas i bloggen väldigt tydligt och det är precis så det känns när man kommer hem,man ser inte klart på situationerna och man ser inga klara lösningar.

Allt flyter ihop till en ganska grå och tråkig massa och det tar ett tag innan de ljusa stunderna blir de som skiner starkast.Dom gör alltid det efter ett tag men inte med en gång.

 

 

Naturligtvis minns jag kvällen på den lokala restaurangen med ett stor bricka fylld av matooke och griskött som jag delade med Sam som en väldigt lyckliga kväll.Eller skratten inuti mig när jag inser att min BH ännu en gång lyckats slinka ner bland tvätten som Sam tvättade och hur han vred vattnet ur den så byglarna böjdes åt 8 olika håll och mina bröst inte alls fann nån styrsel i den efter det.Jag minns ju också såklart samtalen med Eddie om det livet han hade innan allt med Bristol och barnens lycka bara över att se mig kliva igenom grinden varenda dag.Jag minns ju också pojken Brights totala glädje när han fick prata med Jennies dotter Amanda på Skype.

Jag känner också den starkaste av all lycka att få komma hem och se min mamma och min egen älskade unge ta emot mig på flygplatsen i Göteborg med kramar så fyllda av kärlek och bara timmar senare få ha mina killar uppflugna i soffan i det hemmet som vi har tillsammans dom och jag.

 

 

Naturligtvis är det såna saker som borde ta plats mer än det tråkiga och jobbiga.Alla bitar finns där inne och ibland tar en del över och då blir det lite negativt på ett sätt som inte är så bra kanske.

Vad som var bra var att jag blev så jävla trött på min eget sätt att skriva så jag somnade av bara farten och sen var det morgon!