Ibland när jag rör mig i Uganda med bara Sam och vi är på platser dit man normalt inte alls kommer som turist då är det som om man nästan vill nypa sig i armen.Att man får se allt det också i livet.Man kan ju välja att bara stanna hemma i all evighet och inte se nåt annat än sin egen baksida men jag tycker inte att jag lever tillräckligt då,jag vill mer.Jag har upplevt Uganda 11 gånger och har ändå så mycket kvar att se.

Jag känner inget riktigt driv att ligga i en solstol längre och inte göra nåt.

Nä...jag vill uppleva saker och jag känner mig helt hungrig på det! Jag har efter 1000 år av nej tillochmed börjat känna en liten lust till att se USA,eller New York egentligen är det jag vill komma till.Säkert alldeles fantastiskt påverkad av Jennies kärlek till just det landet.... Vi får väl se om jag hamnar där en dag.

 

 

Problemet just nu att resa nån annanstans för mig är viljan.Jag vill till Uganda.För att jag lever mest där.

Men samtidigt så vet jag att jag aldrig nånsin är utvilad när jag kommer därifrån för att det är så mycket att göra,man känner så mycket och man vill inte låta tiden gå utan att finnas till för alla de barn som behöver närhet.

Och fastän man aldrig är helt och hållet räcker till och fast det är slitigt så hittar man ett inre lugn som är svårt att hitta någon annanstans....