När vi är ute  och pratar och föreläser så är det sällan för stora grupper av människor. Oftast är det slutna sällskap med ganska få vilket gör att känslan kan bli  tämligen hemtrevlig vilket ju är skönt när man inte är så van eller bekväm att pratat inför folk. Tanken på att det en dag ska sitta precis den där rätta människan och lyssna på vad vi har att säga,just den människan som är lösningen på alla problem den är ganska häftig faktiskt.

Vi vet ju inte vilka dom är som sitter där och allt vi kan göra är att envetet och målmedvetet försöka nå ut med det vi vill säga så att vi berör på djupet.Det är defenitivt inte lätt alls men varje gång vi står där så kan man inte låta bli att tänka...

Idag kanske allting löser sig för lång tid framöver....Då känner man verkligen att vi inte har en aning om vad framtiden kommer att ge oss och att så länge vi inte ger upp så kan vi alltid vinna.