Det är med en stor portion ödmjukhet och tacksamhet som vi gör det vi gör just nu Jennie och jag.

Jag kan absolut säga att hade det sett ut som det gjorde från början i projektet så hade inte en bråkdel av det som är gjort nu varit färdigt,så enkelt är det bara.Oavsett om det hände väldigt mycket saker och att skolan stod inflyttningsklar innan vi själva tog över allt ansvar så har det skett oerhört stora förändringar sedan dess.

 

Bristol är vårt projekt,och det är nog så det kommer att bli ihågkommet i framtiden,Anna och Jennies projekt.

Det kommer nog inte att minnas enbart så av Eddie men av andra.Vi ser det också som vårt men varje dag i veckan så vet vi att vi aldrig hade varit här utan alla andra människor som vi har omkring oss.

I början när vi saknade all kunskap och när vi inte visste hur man byggde en skola i Afrika så stod vi bara bredvid.Tysta och försynta,med massa idéer som inte vi fick fram, men nu kan jag se att vi förberedde nog bara oss för vad som skulle komma i framtiden.

 

Nu är det vi som själva som säger ja och nej.Vi kastar oss in i saker vi ibland inte vet nåt om och det hade vi aldrig vågat om det inte vore för det massiva stödet vi känner bakom oss.

Vi leder arbetet,absolut och vi styr projektet Bristol Academy här från Sverige men vi hade inte varit där vi är nu utan hjälpen vi får får av er runt omkring oss.Det glömmer vi aldrig.Bara vet det,och känn det.