Jennie är inte den där yviga känslomänniskan som jag är.Hon känner lika mycket men hon är mer jämn i sin framtoning kan man säga....överlag.Hon är mer jämn i humöret som människa helt enkelt.

 

Idag däremot var hon rejält bubblig och det gick att höra på henne att det verkligen hade varit en bra dag!

Jag  har jobbat hela dagen samtidigt som vi blev inbjudna till Rotarys lunchmöte i vår stad.Där har vi varit innan och det är alltid väldigt trevligt och givande.Dessvärre jobbade jag som sagt så Jennie fick ta det själv och prata och berätta för medlemmarna vad vi gör och vad nytt som hänt på Bristol.

Jag kan inte återberätta allt som sas eftersom jag inte var där men som sagt,bara att höra Jennies lycka gör att hela jag blir lycklig också. Vi jobbar för barnen på Bristol och vi vet inte alltid hur vi ska klara av det men med vetskapen om att det kan komma en dag när allt förändras och löser sig utan att vi har en endaste aning om det nu,det gör att varje dag är en ny tom dag där precis allting kan hända.Vi måste bara ha tålamod att vänta på den.

 

 

 

Anna