Mina tankar är helt oklara.På riktigt så snurrar allt på i en fart som är helt galen.Jag tänker inte en enda tanke hela vägen ut och allt samlas på hög.Dom minsta saker blir till problem som känns helt omöjliga att ens reda ut....

Så ringer hon. 1timme går,2 timmar går och med ens klarnar det....Allting löser sig på ett eller annat vis säger hon och inuti mig känner jag att det är så.Vad oroar jag mig för?Jag vet inte ens det. Jag stöttar upp alla dar i veckan och med ens vet jag att hon skulle göra det.Hon har alltid gjort det.

Vi lägger på och jag känner mig lättare i både hjärta och sinne.Jag är inte bäst och jag är inte felfri,men jag är jag och det är okej att vara det,det räcker bra så.Livet är så stort och det innehåller så många olika delar.Och alla delar tillsammans är det som har gjort oss till dem vi är idag...kort,lång,tjock,smal,vit,svart,tänkare eller icketänkare....vi är den vi är.Och när jag inte själv reder ut det jag tänker på så är jag oerhört tacksam att Jennie är där och gör det åt mig och jag önskar att hon vet att jag alltid skulle göra precis detsamma för henne....