Vi har vetat att det kan hända men vi har tack och lov varit förskonade fram till nu och jag ber till gudarna att det aldrig kommer att hända igen för jag lovar att den smärtan vi känner nu vill man inte uppleva.

Vi har förlorat ett barn på Bristol.Hon har varit med oss sedan 2010 och hon är egentligen inget barn längre utan mer en ungdom,men likväl är hon vårt barn.Hon dog och hon finns inte mer och vi kan inte med ord beskriva hur det känns att Wendy inte längre kommer att finnas med oss.Hur tacklar man det?

Det händer varje dag,men det händer inte oss varje dag. Och i samma stund som det tändes en ny stjärna på vår himmel här hemma så slocknade en i Uganda...ett liv för ett liv kan det bli mer tydligt än så?

 

                                             Älskade Wendy...vi kommer att sakna dig.Sov gott lilla vän....

                                                                          Anna och Jennie