En av våra absolut trognaste supportrar och medhjälpare heter Eivor.Hon har alltid vetat att hon har velat göra nåt men inte hittat dit.Sen föll hon och hon föll för Bristol.

Jag minns vårt första samtal som skedde på telefon då hon ringde upp mig efter att ha läst ett inlägg då jag hade besökt en massgrav.Vi pratade länge och väl och jag visste nog redan då att hon en dag skulle komma att betyda massor, både för oss som människor och för Bristol.

Hon har sedan dess tillsammans med sin familj dragit in bra med pengar till Bristol genom sitt driv.Hon finns alltid på plats när vi behöver hjälp eller ska göra nåt och hon gör sig nu redo för sin tredje resa ner till Uganda.

Hennes man Tore som också han är en klippa av rang gör sin andra resa ner och nu tar dom sitt andra barnban Wille med sig.På första resan reste Eivor med deras barnbarn Ludvig.

 

Det här sättet vi jobbar på nu är fantastiskt bara det att få uppleva.Vi jobbar i 3 generationer för tillfället och vi tillför alla nåt fast på olika vis.Det är svårt att beskriva tacksamheten man känner över att få dela ett sånt här projekt med människor man älskar.Man blir stark då och vi kan göra skillnad som märks för att vi är trygga med varandra.Och fastän Eivor och Tore inte är släkt med nån utav oss så älskar vi dem och vi är så otroligt tacksamma att få ha dem med oss i vårt arbete för Bristols barn.