Sedan bloggen startades 2011 så har den varit mitt ansvar.Det blev bara så.Både Victoria (som var med i projektet i början) och Jennie har skrivit också men kanske inte riktigt på samma sätt som jag.Bloggen blev snabbt en daglig rutin och ett naturligt inslag för mig och har så varit sedan 2011.Mina ungar har säkert stört sig på tiden jag lagt några gånger men nu tror jag faktiskt att dom läser den också och dom kan relatera till mycket som står eftersom dom har varit där också.

 

 

Men så igår så sa min yngste son Elias att han tycker att får för lite uppmärksamhet i den här bloggen och att jag borde skriva mer om honom.Naturligtvis sagt med ironi och en stor portion humor MEN.....

Anders Jimmy Elias Handin,sagt och gjort! Jag tycker också att du förtjänar att få synas här,vem vill inte veta vem du är.....?

 

En unge som gjorde entré sommaren 1999.Skrikig som få men väldigt älskad,nu och då.

Tycker alltsom oftast att han måste hjälpa till för mycket (typ plocka upp i sitt rum och plocka upp diskmaskinen

2-3 ggr i veckan).Han sommarjobbar i en byggvarubutik och skulle antagligen redan nu kunna driva den butiken helt på egen hand.Bredvid innebandyn som tar upp nästan hela hans liv så är en vällagad middag det som kan locka Elias intresse bäst.

Till hans stora förtret är han den ende i vår familj som fått tunt och flygigt hår till skillnad från oss andra som har manliknande.Mest avundsjuk är han på sin storebrors jättekalufs och den tofs han får när han sätter upp sitt hår.

Trots sin ställning som den yngste i familjen så skäms han inte för att han axlat rollen som familjens nya uppfostrare,främst då min....det går dock sådär.

Afrika var inte din grej alls.Det mest imponerande var när du såg bla Sam raka sig med kniv... Goals kan man säga...din skäggväxt är ännu lite gles men det kommer säkert snart ungen min,have faith.

 

 

Jag tror dock att du kommer att hamna i Uganda igen iallafall en gång till,du ska bara hitta kontakten med ditt stora hjärta som du faktiskt har,fast du inte riktigt vet det själv än.Jag vet att du alltid finns där för oss alla.

Du hjälper till med allt men du måste bara klaga lite först.Du är en lillebror med allt vad det innebär men du är inte liten för det.Jag är så evinnerligt stolt över den du är fastän jag ibland blir galen på dig.

Idag hoppas jag att du inte bara tittar på bilderna i bloggen,utan läser också,och då vet du nu att 

Jag älskar dig alltid.// mamma