Allt blir på nåt vis så galet verkligt just när vi står inför en resa.Vi lever ju med Bristol och Uganda i allra högsta grad varje dag men på nåt vis kan vi ändå hålla en viss naturlig distans med tanke på avståndet.Nu med mindre än en månad kvar så blir allt så herrans intensivt och det finns inte tid att koppla bort det alls när man väl är ledig.

Jag för min del kan inte gå och tänka på det på jobbet för där måste jag vara närvarande även i tanken men i samma stund jag lämnar huset så kommer tankarna på allt.

 

Det finns saker som vi alltid tar med ner,som liksom är en stående del av packningen.Sen funderar man alltid på att komma på nya saker som vi har här som kan underlätta för dem där.Det behöver inte vara stora grejer eller särskit avancerade men ändå bra grejer.Som typ supertejp att sätta upp saker på de porösa stenväggarna med,glödlampor som håller mer än en vecka och lågenergi lampor har vi än inte sprungit på där men tänk ändå vilken skillnad det kan göra där på kostnaden om det drar mindre ström? För ett par år sedan köpte vi med oss en liten lamineringsmaskin och den har gått varm sedan dess.Små små saker som kan göra allt lite lättare,bättre eller roligare helt enkelt.Det måste med praktiska saker men för oss är det viktigt att inte glömma bort det roliga också,att ha roligt ska vara en del av livet också för våra människor i Uganda.

 

Igårkväll satt jag med en av våra ungdomar och ströpratade lite på kvällen så kom det där som det så ofta gör när man tar sig tid....Ibland gråter jag när jag tänker på hur det var förut..... då när vi inte hade nånting och när vi fick kämpa för varje dag.Sen hade Gud planen att låta oss träffa Jennie och dig och nu är allt annorlunda...

Mina tårar kommer såklart och fastän jag inte gjort särskilt mycket alls för den här pojken så har Jennie gjort det och det har förändrat hela hans liv.Han blev någon som var viktig och inte bara ett fattigt och bortglömt barn.

Det är dom samtalen som gör att man orkar lite till fastän man ibland bara vill ge upp för att man inte ser nån klar förändring.Men vi ser inte allt men den som fick livet förändrat ser nog allt på ett helt annat vis.

 

Anna