Vägen fram hit där vi befinner oss idag har varit allt annat än rak.Vi har stött på så mycket ofantligt mycket konstiga saker under åren så det finns inte.Det är också väldigt många människor som faktiskt inte tycker om oss....( hur kan man ens inte gilla oss...?) Det handlar om den vansinnigt missunsamma sidan som väldigt många afrikaner tyvärr har.Får inte jag,ska ingen annan ha heller....vi stöter på det alltför ofta.

Det är också väldigt svårt för dem allra flesta att förstå att vi är helt vanliga människor här i Sverige.I deras ögon är vi oerhört rika och utan begränsning på pengar.Bara det faktum att vi reser dit gör oss till rika.

 

För oss är det ganska jobbigt att ha det så.Jag som rör mig tämligen fritt även utanför Bristols gränser blir ganska tillbakadragen vad mer tiden går.Man vet inte vilka som tycker om en på riktigt eller vilka som bara vill dra nytta av en för att dom tror att man kan förändra deras liv och ge dem allt de önskar.

Vi har blivit lite mer hårdhudade med tiden....Vi kan inte göra allt för alla hur gärna vi än velat.Nu säger vi även nej till människor som vi egentligen har ganska nära oss,men faktum kvarstår ju,vi är inte rika och vi har inte obegränsat med pengar.

Vi är Anna och Jennie med ett pärlband av människor bredvid oss som jobbar för Bristols barn,men vi kan inte göra allt,det är bara så.